Sommaren 2009 fick jag två stora granar och ett körsbärsträd av en kompis. Han hade fällt träden på sin tomt och visste inte var han skulle göra av dem. Men det visste jag.
Så större delen av sommaren stod jag hemma och högg ved. Sedan staplade jag veden överallt i trädgården. Det blev så mycket att jag till slut fick skänka bort till grannarna.
Men den smällkalla vintern 2010 är det inte dumt att kunna elda i braskaminen från morgon till kväll.
Vedhögen i början av sommaren:
Men efter en massa sånt här:
Såg det ut så här:
Kefalonia - 09
I augusti åkte hela familjen till den grekisk ön Kefalonia, där den fantastiska boken Kapten Corellis mandolin utspelar sig. (Men filmen med Nicholas Cage är ingen höjdare.) Kefalonia
ligger väster om det grekiska fastlandet, granne med Odysseus mytomspunna Ithaka. Vi bodde i Lassi, som egentligen är några utspridda hotell längs en större väg. Vårt
lägenhetshotell hade det hysteriskt roliga namnet Studio Sissy. (Sissy betyder mes på engelska.)
När bussen närmade sig hördes den engelska guidens röst i högtalarna:
"Krog, Sissy."
Hela familjen fnissade när vi klev av, även om det inte syns på bilden...
Sedan blev vi allvarligare. Det fanns nämligen tjyvar på hotellet också. Väldigt små och väldigt fyrbenta tjyvar. Men ändå.
Några dagar gick det bra att ligga vid poolen eller vid närmaste strand, sedan krävdes det lite mer aktivitet. Kefalonias största stad heter Argostoli och i hamnen finns
öns coolaste upplevelse. Varje dag vid lunchtid simmar stora havssköldpaddor fram till fiskebåtarna och käkar upp småfisk som rensas ur näten. Och ger horder med
turister något att fotografera.
En dag hyrde vi bil och åkte förbi Myrtos beach, en klassisk grekisk badstrand. På första bilden tittar familjen ner på Myrtos. I bakgrunden skymtar staden Assos, som är Kefalonias
vackraste lilla pärla till stad. Och nej, det är ingen i familjen Krog som står på muren. Medelhavet brukar beskrivas som azurblått - eller varför inte abzurdblått?
Naturligtvis gjorde vi en båtuflykt också. Det måste man i Grekland. Den här gången blev det "The glass bottom boat" från Argostoli, med en överraskande trevlig kapten, som körde
oss mellan dykning, lerbad och annat roligt i den stekande solen. Två timmars vattenvolleyboll - gissa vem som brände till sig frossa? (Tips: gubben till höger med vita badshorts.)
Det fanns magisk lera på stranden.
Så här tjusig blev Max.
Efteråt tog jag den här bilden, där Max ser ut som någon
sorts Messias bland lerfolket. Bilden är aningen förbättrad
av Tommy Alm, en trevlig bekantskap från resan.
Mycket dyka i poolen blev det också. Om jag hade kommit ihåg att sträcka ut benen kunde det ha varit riktigt snyggt. (Och mittenbilden är riktigt festlig om man bara tittar på den. Vad håller människan på med?!)