Semesteralbum 1
Israel -82
Våren 1982 (tack, Manne :) reste mitt basketlag till Israel. I två veckor åkte vi runt och spelade mot
israeliska lag. Samtidigt besökte vi Jerusalem, klippfästet Masada och andra
välkända platser. Aldrig har jag känt historiens vingslag så tydligt som i det
gamla Jerusalem. Jesus grav var en närmast religiös upplevelse, trots att jag inte tror alls.
Förmodligen är det på grund av den här resan som mina böcker gärna utspelar
sig på bibliska platser. Råbarkade vikingar från ett kallt norden är helt enkelt
inte lika fascinerande.
En dag badade vi i Döda havet, något som visade sig kräva en
speciell teknik. Vattnets lyftkraft gör det omöjligt att simma bröstsim eftersom rumpan flyter
upp så att huvudet åker under ytan. Och i den saltsoppan vill man inte doppa
ögonen.
Däremot fungerade det alldeles utmärkt att flyta rakt upp och
ner med vattnet i brösthöjd.
USA -82
Sommaren 1982 åkte jag runt i USA tillsammans med min bror och två kompisar. Vi var
17, 18 och två gånger 19 år gamla. Vi bodde i en stor amerikansk bil, åkte dit
vi fick lust och sov två i bilen och två utanför.
En natt vaknade jag av att en svart hand stacks in genom sidorutans lilla
ventilationsöppning och drog upp låsknappen. Innan jag hunnit reagera öppnades
dörren och en kostymklädd svart man gled in i framsätet, nästan i knät
på Joakim.
- Hi, guys, sade mannen. Want some coke?
- Njae, sade vi och satte oss yrvaket upp. We are not so very thirsty right now.
När mannen tog fram ett litet vitt papper och vek upp förstod vi att
det inte var den drickbara versionen han menade.
Han sniffade och pratade med stackars storögda, skräckslagna
oss i någon halvtimme, sedan gick han lika lugnt som han kommit. På stranden femtio meter
därifrån sov min bror och Johan som om ingenting hänt.
Som ni förstår är det är ingen resa jag kommer att
låta mina barn göra om.
Efter fyra dagar i Los Angelse började det plötsligt lukta illa i bilen. Väldigt illa. Vi
trodde att det kom utifrån, men när vi kört några kvarter var lukten kvar.
- Vad i hela ...
Det visade sig att Johan tagit av sig skorna - för första gången
på fyra dygn.
Min bror och jag spelade väldigt mycket basket på den här tiden och för att visa vår spänst nickade vi alla markiser vi passerade i städerna. (Man gör sådant när man är ung.) Till slut tröttnade Joakim. Han tog sats, hoppade allt vad han orkade och lyckades för första gången i sitt liv lyfta riktigt ordentligt.
Pang, sade det när hans panna träffade en plåtmarkis.
Resan började i Los Angeles och slutade i Denver. På vägen besökte vi San Fransisco, Las Vegas, Grand Canyon, Corpus Christi och allt där emellan. I någon småstad såg jag för första gången gyttjebrottning. Patetiskt kommer inte ens i närheten. Men jag antar att man måste lära sig på något sätt.
USA var underbart och ändå skrapade vi bara på ytan. I'll be back.
Färöarna - 92
Sensommaren 1992 åkte jag till Färöarna. Ögruppens karghet och ensliga
läge har alltid fascinerat mig och efter ett dygns båtfärd från Bergen
möttes jag av precis den enastående natur jag väntat mig. I sex dagar vandrade jag
sedan runt ensam med min kamera och njöt av öarna, lugnet och havet som bredde ut sig i
alla riktningar.
Himla trist att bara komma hem med en massa utsiktsbilder, tänkte jag och
började rigga upp kameran så att jag kunde trycka på tidsinställningen och rusa
iväg. Till slut blev jag riktigt skicklig. Och snabb.
Bil i Europa -94
Våren 1994 åkte jag och min bror bil tio dagar genom Tyskland och Österrike. Vi
sov i bilen, åt mackor och yoghurt och levde på ett sätt som skulle ha varit
omöjligt med kvinnligt sällskap. Hela vägen ner till alperna åkte vi, såg
alla borgar och ruiner på vägen, och svängde sedan in i Österrike,
förbi det vackra Salzburg och till sist Wien, där jag tog tåget hem.
I Wien kunde man ha tillbringat två veckor, men bäst var
ändå Alperna om våren.
