Semesteralbum 5
Melöy - 08
Sommaren 2008 blev det bara en enda resa, Melöy i norra Norge. På ditvägen stannade vi till på en rastplats vid Saltstraumen, någon timmes körning från Örnäs, färjeläget på det norska fastlandet.
Medan familjen besökte toaletten kastade jag ett bananskal långt in
i en buske. När vi ska kliva in i bilen igen hör jag en arg röst. En
äldre herre pekar på något vid sidan om mig och fräser:
- Garbasch dispååsoual!
Det är en soptunna han pekar på. Han upprepar sitt mantra och
långsamt kopplar jag.
- Garbage disposal? Jag är svensk. Du kan prata svenska med mig. Men tycker du verkligen att jag ska slänga mitt bananskal i soptunnan? I busken syns det inte och blir snart jord.
Vill du att det ska köras till en avfallsanläggning istället?
- Its maj köntry!
- Och jag är fortfarande svensk. Men kom igen, säger jag och går emot honom. Tycker du på fullt allvar att bananskal ska transporteras till soptippen?
- Its maj köntry! hojtar mannen en sista gång, hoppar in i sin bil och kör därifrån, ivrigt blängande. Kvar står jag och kokar.
Men resten av semestern blev bättre. Mycket bättre.
Vi fick åtta dygn utan att solen gick i moln en
enda gång. Ner gick den inte heller. Melöy ligger så
långt norrut att det är midnattssol på sommaren.
Och becksvart på vintern - men då är är vi ju inte
där. :) Midnattssolen kan man hålla som en ärta.
Nästan. (Johanna har tyvärr lite taskig finger-
kontroll.) Långa skuggor blir det också.
En förunderligt stilla dag gjorde vi en utflykt till Bodö med hurtigbåt, en bärplansbåt med jetmotorer och som gör närmare fyrtio knop:
Nordlandsekspressen.
Tur och retur Örnäs-Bodö för två vuxna och två barn kostade nära 2 000 norska kronor. (Och den summan är tydligen en droppe i havet mot vad det egentligen borde kosta.) Men det var en av de bästa utflykter jag gjort.
Så nu blir det bildkavalkad.
Hurtigbåten är större än vad den ser ut här och tar faktiskt 200
passagerare, plus last.
Film när båten puttrar ut
från Stött. Det kommer ett
stort rökmoln och vips
skuttar farten upp till 35
knop. Idioten som höll i
kameran (jag) får ur sig
ett "oj!". Min bror Jens är
med på slutet.
Rasande fort går det också ...
Oooooiiiiiii!
Över det spegelblanka havet gled självklart en sån här. Utanför är
det öppen horisont hela vägen till Island.
Vi passerade en av de vackraste öarna jag vet - Fugleöy. På bilden färdas jag alltså i fyrtio knop. Kan vara lite svårt att fatta.
Och fortfarande inte en krusning på havet.
Hamnen på Fugleöy.
Snygg kran! Ful ö!
Eller var det tvärtom?
Familjelunch i Bodö, enligt envisa rykten Norges blåsigaste och
regnigaste stad. Jo tjena.
Hemfärd.
Min brorson Valter en av sommarens
vackraste dagar.
Johanna och farfar.
Skön badvik på Gaasvaer, en samling övergivna stenöar utanför Melöy.
Stenpelare på ett stormhärjat skär
långt utanför Melöy. Helt ensam. Jag är nyfiken
på vem som byggde den och varför den står där. Men egent-
ligen vill jag inte veta. Den
kommer att stå kvar långt efter att jag är borta.
Mat på Melöy.
Inte ett moln så långt ögat når. Men en vacker lada.
Kvällssol högt uppe på Melöy en stilla natt sommaren 2008.
Stockholms skärgård - 08
Sommaren 2008 bjöd på tre veckor med sammanhängande bra väder i Stockholm. Vid slutet av perioden hade vattentemperaturen också i Stockholms skärgård klättrat
en bit över tjugo grader. Den allra sista dagen med värme (men det visste vi inte då) tog min bror med mig och min fru till två klippöar långt ut i skärgården.
Öarna var omgivna av skär och undervattensstenar och
på några ställen gick det nästan att gå mellan dem. Vi
kände oss som Jesus.
Jag hittade en stenstod som faktiskt
såg äldre ut än den norska ovanför.
Men det är den inte, såklart.
Kolla vad långt jag hann springa på
tio sekunder! (Timer på kameran.)
Julklapp till mig själv - 08
Efter en höst med hysteriskt mycket arbete ramlade det plötsligt in en massa pengar. Min blick drogs till en sak jag sneglat på i flera år, men aldrig tyckt
jag hade råd med. Inte var den nödvändig för mitt skrivande heller. Men kul. Och det är ju ett värde i sig.
Så julen 2008 skämde jag bort mig ordentligt och
köpte en 30-tums skärm, alldeles för dyr och fullkomligt onödigt stor. Upplösningen är 2560x1600 och jag får plats med hur många manus som helst bredvid varandra.
Dessutom är en snygg. Eller hur?
Istanbul, maj 2009
Under våren 2009 jobbade jag ännu mer än under hösten (se ovan), så i maj for jag och min fru till Istanbul. Staden har alltid fascinerat mig och jag har plöjt många
böcker om allt som har hänt innanför de enorma murarna. Att se allt på "oiktit" var fantastiskt. Allra coolast var Hagia Sofia, ett arkitektoniskt mästerverk
som stod klar år 537. (Nej, jag har inte glömt en etta framför femman, den är verkligen nästan 1500 år gammal.) Den stora kupolen som reser
sig 57 meter över golvet, utan stöttepelare, ger en enorm känsla av rymd - som jag naturligtvis inte lyckades fånga på foto.
Hagia Sofia byggdes som kyrka, men blev moské när Konstantinopel föll till osmanerna efter en ursinnig belägring år 1453. Idag är den varken kyrka eller moské,
"bara" en fantastisk turistattraktion. Givetvis blinkar jag på det enda fotot med mig framför Hagia Sofia, och givetvis skyller jag på fotografen. Alla blinkar ibland.
Hon får ju passa på när jag inte blinkar.
Det fanns sköna kvarter runt omkring den gamla byggnaden också, och ett gäng restauranger med trevlig utsikt.
Många fötter har trampat in och ut ur Hagia Sofia genom årtusendena. Vid entrén var marmorn så nersliten att hela
min sko var under golvet. Tyvärr blev det inget bra foto. Ni får hålla till godo med den här portgången istället:
Mitt emot Hagia Sofia ligger Blå moskén, från 1600-talet. Nästan lika stor och nästan lika imponerande. Vykortsbilder:
Egentligen är det roligare när man leker lite. Tanken var att jag skulle passa in Blå moskén mellan min frus fingrar för att visa hur pytteliten den faktiskt är, men det fattade ju inte jag.
Eller också får man hjälp med skojandet av en totalt okänd lustigkurre.(Trappan till Blå moskén.)
Längs hela det gamla Istanbuls ytterkant gick stadens järnvägen. Ibland tvärs genom bostadsområden på ett sätt som fick oss trygghetsknarkande svenskar att dra lite på munnen.
I en butik hittade jag världen coolaste karaff. Eller hur? Rymmer kanske inte så mycket, men det spelar ingen roll.
I Topkapipalatsets park planterasungefär en triljon blommor varje vår.
Utsikt mot Bosporen och Asien från Topkapipalatset.