En härskares själ, Niklas tankar:

Det blev en trilogi. Om någon sagt det för tio år sedan, när jag började skriva på En krigares hjärta, skulle jag bara ha skrattat. Om någon sagt det för tre och ett halvt år sedan, när En krigares hjärta kom ut, skulle jag ha dragit på munnen. Men det blev verkligen en trilogi. Jag är både glad och överraskad att det bar så långt.

Skrivandet var roligt i stort sett hela tiden, inte minst på grund av alla läsare som tyckte om den första boken och hörde av sig och ville ha mer. Utan er skulle det förmodligen ha stannat med En krigares hjärta. Tack!

Det enda som återstår att skriva är den avslutande boken om Sayn och Sheeba. (Från En krigares hjärta.) Jag vet i dag inte när det blir av, men jag ser verkligen fram emot det.

Dedikation: Till Minus

Musik som hjälpte mig att skriva: Armageddon, soundtrack; Desert Rose, Sting.

Människor som hjälpte mig att skriva: Härskaren kom inte till världen lika lätt som En magikers styrka. Malin Bergman, min redaktör, och jag skickade den fram och tillbaka mellan oss under flera månader innan jag tyckte att det höll. Tobias Landström var också till stor hjälp, som så många gånger förrut. (Flickan Mea var helt och hållet hans påhitt.)

Niklas tycker: Jag har blivit äldre och skriver inte action med samma fascination som tidigare, dessutom har jag märkt att spänning med fördel kan skapas med andra vapen än svärdet. Ord skär lätt både skarpare och djupare än det kraftfullaste hugg. Därmed inte sagt de fartfyllda scenerna skulle ha varit tråkigare att skriva än liknande scener i mina andra böcker, och Kazars och Krinns slutstrid var en njutning mest hela tiden. *ler*