Ett tidningsbud slirar loss

God morgon. Det är alltså jag som gör gångar över er gräsmatta, trampar ner rabatten, inte stänger locket eller inte kommer alls. (Fast då är det aldrig jag.)

Arton år som tidningsbud har gett mig en del yrkesvisdom som jag nu tänkte dela med mig av. Först en enkel ekvation: En bra placerad låda = lyckligt tidningsbud = nöjd abonnent.

Förvånansvärt många begår redan här sitt första misstag. En bra placerad låda sitter inte på baksidan av huset eller i den oupplysta garageporten, den ligger inte på marken, den sitter inte felvänd på insidan av staketet eller på grinden som alltid står öppen. Och er fina häck, som hänger ner till gatan när det regnar - inne i den sitter den inte heller. Dessutom sitter den fast, så att den inte dansar schottis när man försöker stoppa i någonting.

Hur en låda bör se ut är ett helt eget kapitel, men jag ska fatta mig kort. Det ska vara enkelt att få ned en tidning. Bland de nya schabraken som kan sluka en hel månads produktion finns det en version som man i princip är tvungen att gå ner i knästående för att beveka. Möjligen bra om man är väldigt religiös, inte när man försöker arbeta. Tillägg: lådan jag beskrev är ren dynga. Ett enkelt test - prova att jogga förbi en av de gamla brevlådorna med topplock och stoppa i tidningen. Med lite övning behöver man inte ens sakta ner. Prova nu att göra samma sak med den nya dyra lådan. Inte lika enkelt. Alla tidningsbud avskyr den. Om ni redan har köpt en, placera den högt, i brösthöjd eller ännu högre. Det är enda räddningen.

Och nej, det är inte jag som samlar in returpapper. Bygg inte in lådan i berg av gamla tidningar.

Det lönar sig inte heller att skrika åt mig om jag är sen. Dels är jag nittionio gånger av hundra oskyldig, dels kan det faktiskt vara rent kontraproduktivt, eftersom jag, som alla tidningsbud, har en liten svart bok någonstans i huvudet. Med två, tre timmar varje morgon att fundera över livets orättvisor är vissa saker väldigt lätta att komma ihåg.

Klagomål är ett annat intressant ämne. Meddelanden som: Tidningen uteblivit i dag och flera dagar i följd, medför omedelbart en anteckning i den lilla svarta boken. Antingen är de ren lögn eller också frågar man sig varför abonnenten inte sade ifrån tidigare. Men ingenting förvånar mig längre. Tidningen uteblivit i två månader, har jag fått veta av en fullkomligt rosenrasande abonnent. Jag skulle också vara rosenrasande om jag inte fått någon tidning på två månader, men jag skulle hört av mig innan jag blev det. Mindre lustiga varianter:
"Om inte tidningsbudet stoppar tidningen i lådan kommer jag att slå benen av honom."
"Om jag inte får min Dagens Industri i morgon kommer jag att skjuta tidningsbudet."
"Kan inte tidningsbudet stoppa tidningen i lådan, trots att jag parkerar i vägen."

Naturligtvis är jag också bara människa, och klockan tre på natten är jag det mycket mer än andra gånger. Jag glömmer, river sönder, blöter ner och stoppar fel. En morgon åkte jag direkt hem med bilen full av tidningar. Jag hade hunnit kliva ur innan jag insåg att jag måste jobba också. Trist var det.

Att försöka meddela sig med mig genom att sätta lappar på brevlådan är för det mesta meningslöst. Lappen var kanske både synlig och läslig när ni satte dit den, men när jag kommer är det natt och förmodligen springer jag bara förbi.

Ett litet tips så här på slutet: vill ni försäkra er om en notering i den alternativa vita boken, så sätt fast ett julkort på lådan. :-) Det fungerar som en trollformel. Jag lovar.

Ha en bra dag.