Under Guds himmel, Niklas tankar:

Min Sassa Jag hade precis börjat skriva Under Guds himmel, när den här bilden dök upp på ett tidningsomslag. Det var alldeles efter Gulfkriget och Saddam hade just börjat ta ut sin frustration på sitt lands kurdiska befolkning. Kurderna var uppjagade i bergen i norra Irak, där de samlats i enorma flyktingläger, medan fotografer, diplomater och hjälparbetare kom och gick efter behag. En absurd situation i kölvattnet på ett lika absurt krig.

Nåväl, flickan var bara ett av något lägers alla namnlösa barn, men hennes blick fångade mig, så klok och så finurlig, trots sin ålder. Jag hade precis satt mig ned för att skriva Under Guds himmel, och förstod plötsligt att jag hade Sassa framför mig.

Under de följande tre månaderna av intensivt skrivande hade jag hennes bild sittande på väggen ovanför datorn, och tvivlade jag någonsin på något hon eller Mahdim skulle ha gjort behövde jag bara lyfta blicken för att få allt klart för mig. Vem hon är kommer jag aldrig att få veta, inte heller vad det blev av henne, men hon sitter där än.

Musik som hjälpte mig att skriva: It's a loving thing, C.B. Milton; Enya, allt (men mest Caribbean blue och The long ships)

Niklas tycker: Synd att den blev så trög i starten för det är en historia som jag verkligen tycker om. Mahdim kommer att gästspela i fler av mina böcker. Vilka? Du få hålla ögonen öppna. *ler*