Skrivande var fantastiskt enkelt och roligt, det var som att kliva tillbaka till mina egna skygga tonår med alla tankar och all förvirring. Men nu sitter jag med facit och
kan se vad jag gjorde fel, hur jag krånglade till det för mig.
Mattias-Turks liv är inte mitt och det mesta som händer i boken är fria fantasier, ändå är steget från det jag själv upplevde/genomled inte långt. Ibland är han blygare än jag,
ibland är han coolare och - viktigt - det fanns inga mobbare i min klass. Fjant-Aksel och Jocke har jag plockat från andra håll.
Ayla, däremot, är helt hållet påhittad. Om hon hade dykt i en baskethall skulle jag gärna ha lärt känna henne, men tvivlar på att jag skulle ha vågat öppna munnen. Hahaha!
När manuset var klart blev det en del trassel med min förläggare på Rabén & Sjögren. Vi har alltid fått anstränga oss för att förstå varandra och manuset gick fram och tillbaka i
evigheter. Till slut var vi inte vänner längre. Hon tackade nej och jag skickade Turk & Ayla till B. Wahlströms istället. Ett dygn senare hörde förläggaren där av sig med ett
positivt besked. Smått ofattbart att det kunde gå så snabbt.
På grund av trasslet blev boken försenad. Jag hoppas att du som läsare tycker att det var värt det. När jag skriver det här, innan jag har sett några recensioner, tycker jag
att Turk & Ayla är bland det bästa jag skrivit. Inga stora explosioner och ingen kamp på liv och död, men deras berättelse blev väldigt levande för mig.
När det var dags att bestämma omslag fanns det faktiskt flera olika varianter och titlar. Ett mörkare pojkboksomslag, ett ljusare tjejboksomslag och så vidare. Jag
tycker vi valde rätt, men har du någon egen favorit?
Omslag:
Angela Monroe, som
gjorde omslaget till första boken (Ingen rädsla), gjorde det här omslaget också. Jag är mycket, mycket nöjd.
Dedikation:
Tack Jakob (Törneke), Malin (Hanno) och Tobbe (Landström) för läshjälp - och tack Angela (Monroe) för ännu
ett fantastiskt omslag!
Musik som hjälpte mig att skriva:
Desert Rose (Larkero’s Arabic mix), Sting, suverän tunggung-version av klassisk låt.
It's a Wonderful Life, Black, fem minuter av bubblande, vemodig livsglädje.
On and On, Agnes , (jajamen!), skönt ös som bara mal på.
Machine (VNV Nation remix), Theater of Tragedy, tokös utan en vettig tanke, perfekt att skriva basket till.
Why does my heart feel so bad, Moby, det drömska Moby-soundet.
Further (Club Remix), VNV Nation. Hittade tyvärr ingen video med den.
Rabén & Sjögren tyckte:
Nej, tack!
B. Wahlströms tyckte:
Ja, tack!
Jag tyckte:
Snälla nån så kul det här var att skriva! Berättelsen bara rasade ut. Behöver putsas lite, men kommer att bli en svindlande bra bok. ;)
Nu tycker jag:
Det mest levande jag skrivit hittills.
Status:
203 sidor. Utkom våren 2010.