Tanarog Yxkämpen, Niklas tankar:

När jag skrev trilogion om Frihetskrigen och huvudpersonerna befann sig i dvärgarnas salar, hittade jag på en legend om Tanarog Yxkämpen som slogs mot Besten vid bergets rötter. Tanarog dök upp första gången i En magikers styrka och vidareutvecklades i En härskares själ. En kväll när mina barn var små och jag läste godnattsagor för dem (måste ha varit 1999) slog det mig att jag borde kunna skriva en barnbok om Tanarog. Så det gjorde jag.

Några dagar senare läste jag upp ett första utkast för Max och Johanna. Det mesta fick godkänt, men inte allt. Med deras hjälp putsade jag på historien. Nya uppläsningar, nya kommenterar och nya putsningar. Berättelsen växte fram.

Till slut var vi nöjda.

Jag tog kontakt med Nils-Petter som har gjort mina omslag. Han gillade texten och gjorde några skisser.

Sedan tog jag kontakt med Rabén & Sjögren. Rätt snabbt kom ett: Nej tack!

Nähäpp, tänkte jag och lät manuset ligga.

Ett par år senare fick jag en ny redaktör. Jag letade fram manuset och visade det för henne. Ett nytt: Nej tack!

Ytterligare några år passerade och efter ett möte med försäljningschefen på Rabén frågade hon om jag kunde tänka mig att skriva en lättläst fantasyhistoria för en ny satsning från Rabén.

Jovisst, svarade jag och dammade slugt av manuset om Tanarog en tredje gång.

Och tredje gången och efter sex års väntan blev det till slut ja. :)

I sin allra första version var slutet lite sorgligare. Jag tror att ni som har läst mina andra böcker kan gissa på vilket sätt. Men med det nya, lite lättsammare slutet finns det faktiskt möjlighet att skriva mer om Tanarog. Det enda som krävs är att boken uppskattas. *håller tummarna*

Dedikation: Tack för hjälpen, Max och Johanna!

Människor som hjälpte mig att skriva: Max och Johanna, såklart.

Niklas tycker: Jag gillade egentligen det sorgliga slutet bättre, men om jag får skriva mer om Tanarog var det självklart värt den uppoffringen. Max läste ut boken som 13-åring och sa att han fortfarande gillade den. Snäll är han.