Jag gissar att jag borde skämmas för hur enkelt det var att skriva den här boken. Men det tänker jag inte göra. Skämmas alltså. I stället tänker jag skriva fler böcker om Tann. Så många jag hinner, innan någon fattar hur oförskämt roligt jag har.
När jag bytte förlag frågade mina nya förläggare om jag kunde
tänka mig att skriva en fantastyserier för lite yngre läsare. Det
provade jag gärna, jag visste till och med vad jag ville skriva.
Tanarog Yxkämpen hade känts som första boken i en serie
och mitt förslag var att jag skulle fortsätta att berätta om
honom.
Sommaren 2009 satte jag mig och försökte. Jag skrev ett par
timmar varje förmiddag, innan resten av familjen vaknade, och
satt mest och fnissade för mig själv medan historien växte.
Efter någon månad på det sättet var jag klar. B. Wahlströms
gillade den och sedan gick det fort. Johan Egerkrans anlitades
att göra bilder och när jag såg hans första skiss av Tanarog
visste jag att min text hade hamnat rätt. (Se till vänster.) Det
är inte lätt att teckna en sagodvärg i Tolkiens anda, som
dessutom ska vara ung. Men Johan fick till det på en gång.
Nu när boken är klar är det faktiskt en av de vackraste böckerna jag sett. Och det står mitt namn på den! Fatta hur glad jag är.
Omslag och illustrationer:
Johan Egerkrans är helt enkelt fantastisk. Titta bara på hans skisser här nedanför. Johan och jag hade träffats på ett par förlagsfester, men när min förläggare föreslog att en Johan Egerkrans skulle illustrera Tann-böckerna kopplade jag inte ihop namnet med den efternamnslöse Johan jag träffat. Så vi mejlade och pratade bilder i flera månader innan jag tittade in på hans hemsida och till slut fattade att jag faktiskt kände honom.
Jag tyckte:
En ren njutning att skriva.
Nu tycker jag:
Fortfarande lika glad. Får se vad jag tycker när de första recensionerna dyker upp.