Loophole: Magiväktare och sköldpaddspirater, Niklas tankar:

Den här boken var både enklare och svårare att skriva än den första boken om Yumi och Loophole. Enklare för att jag bättre visste hur jag skulle bära mig åt och för att jag visste hur jag ville skriva. Svårare för att jag alltid har problem att begränsa mig, för att jag alltid vill berätta mer och utförligare om allt.

Min redaktör Titti tyckte att manuset var för långt. Hon hade rätt. Hon tyckte inte heller att alla mina detaljerade utläggningar var helt nödvändiga. Hon hade rätt om det också. Inte heller tyckte hon att de alltid var roliga. Läskigt nog hade hon rätt också om det.

Slutresultatet blev att allt som bara jag tyckte var roligt åkte i soptunnan. Det som både Titti och jag skrattade åt fick vara kvar. Och det blev riktigt bra.

Dedikation: Ingen.

Musik som hjälpte mig att skriva: Massor, men inget som fastnade.

Människor som hjälpte mig att skriva: Titti gjorde ett hästjobb. Utan henne hade boken blivit dubbelt så lång, hälften så rolig och inte alls lika spännande.

Niklas tycker: Mer drag och mer spänning än i den första boken, som kanske blev lite väl fnittrig. Efter alla omskrivningar är jag faktiskt nöjd.