Iron Hills Illyvatar - Minus:

Den 24 februari 1987 föddes en kull med perserkatter i Kista, norr om Stockholm. Jag och min flickvän (nu fru) Elisabeth kände ägaren och hade bestämt oss för att köpa en av kattungarna, en svart trasselsudd som hette Ibun. Men när vi kom dit hoppade en röd lillebror till Ibun upp i mitt knä och somnade som en stock. En sådan charmoffensiv gick det inte att motstå och det slutade med att vi kom därifrån med två katter, Iron Hills Ibun och Illyvatar. Namnet Illyvatar förvandlades snabbt till Minus eftersom han var ungefär hälften så stor som Ibun.

Vid den tiden spelade jag fortfarande basket och det var inte förrän ett par år senare som jag satte mig ned och försökte skriva. De två kissarna fanns med från mina första, stapplande meningar och hela vägen fram tills jag fick Under Guds himmel antagen. Då blev vi tvungna att avliva vår svarte trasselsudd Ibun, nio år gammal.

Men Minus fanns kvar. Och under åren av skrivande som följde växte vi ihop. Han sov hela dagarna i en låda på mitt skrivbord och så länge han fanns där behövde jag aldrig känna mig ensam. Men i februari 2000, under skrivandet av En härskares själ, orkade inte hans njurar längre. En veterinär gav mig ett recept på ny kost, men förklarade att utsikterna var väldigt dåliga. När jag några dagar senare åkte tillbaka med min stackars sjuka katt visste jag att det var slut. Han fick påbörja sin sista resa i mina armar.

Jag kan fortfarande se honom här hemma ibland, en orange skugga som kommer springande emot mig när jag kliver in genom dörren. Men skuggan försvinner i samma stund jag vänder mig mot den.

Min kompis Minus blev nästan på dagen tretton år gammal. En härskares själ är dedikerad till honom.