Den röda planeten, Niklas tankar:

Min första närkontakt med Mars hade jag på ett bibliotek. Jag var omkring tolv år gammal när jag fick syn på bokomslaget ni ser här bredvid.

Ojojoj, tänkte jag.

Johan Carter Krigsherre av Mars är skriven år 1912(!) av Edgar Rice Burroughs - Tarzans skapare.

John Carter var en människa som på något egendomligt sätt teleporterades iväg till Mars, där det fanns fem meter långa, gröna marsmänniskor och blodtörstiga monster. Där fanns också hela samhällen med röda, svarta, vita och gula marsmänniskor - som såg ut som oss. Mars gravitation är lägre än Jordens, därför blev John Carter en supermänniska på den röda planeten. Strider utkämpades med svärd och det var fullt ös medvetslös från första sidan till sista. John Carter var min första hjälte. (Innan Spindelmannen :-)

Så när min redaktör hörde av sig våren -99 och frågade om jag hade lust att titta på ett Mars-manus de fått in kastade jag mig givetvis över det. Manuset handlade om den första familjen som omkring år 2020 flyttar till Mars för att börja bygga upp ett samhälle där. Det var totalt trovärdig science fiction - inte en grön marsmänniska eller ett blodtörstigt monster så lång ögat kunde nå. Till min förvåning var det både spännande och bra ändå.

Manuset var skrivet av Una Cunningham, en nord-irländska som gift sig svenskt och sedan 1983 bor utanför Uppsala. Una har man och fyra barn och tycker mycket illa om den svenska vintern. (Sagt med ett stort leende.) Hon har skrivit flera böcker om Internet och arbetar för tillfället hemifrån.

Den röda planeten skrev Una inte på sitt modersmål och mitt förlag tyckte att det gick att ta ut de språkliga svängarna lite bättre. Och då frågade de mig om jag hade lust att försöka! Smickrad tackade jag ja.

Samarbetet fungerade strålande. Una var storsint och förlåtande till mina klavertramp på ett sätt som jag själv aldrig skulle ha kunnat vara. Arbetet gick alldeles för snabbt och innan jag visste ordet av var boken färdig.

Med lite tur blir det en fortsättning på marsäventyren.

Dedikation: For Anders John (Una Cunningham)

Musik som hjälpte Una att skriva: War of the world, Jeff Wayne.

Niklas tycker: Det var faktiskt skönt att skriva en bok utan människor som dör och blod som sprutar. Nedtonat och jordnära, trots att den utspelar sig på Mars. Vissa av problemen som uppstår kan säkert verka egendomliga för en vuxen läsare - som Hans Persson mycket riktigt påpekade i sin recension - men det är en ungdomsbok. Varken mer eller mindre.