Redan när jag avslutade Krigare utan minne visste jag att jag ville skriva en fortsättning. Jag visste till och med hur den skulle börja. Men det gällde att få LL-förlaget att också vilja det.
Dessbättre hade Krigare utan minne funkat så bra att det inte behövdes någon större övertalningskampanj. Det räckte med en enkel fråga. Mats Minnhagen kunde också tänka sig att göra nya bilder. Tjoho!
Skrivandet blev upphackat av mängder med skolbesök och pågick i flera månader, dessutom blev storyn mörkare än jag hade tänkt från början. Det var som om den vred sig i mitt grepp medan jag berättade,
som om den hade ett eget liv. Människor visade sig vara mycket hemskare än till och med jag trodde.
Slutet är rätt eländigt. Samtidigt öppet. Biko är fortfarande på väg hemåt, på sätt och vis, men … (Mer än så kan jag inte berätta, eller hur?)
Lustigt nog dröjde det flera månader innan Andreas på LL-förlaget ville diskutera slutet. Antingen skrev jag en tredje bok, sa han. Eller också måste jag ändra. Det var inget svårt val. Slutet är fortfarande precis
som jag skrev det i första versionen. :)
Tredje boken kommer hösten 2010. Sedan är trilogin om Biko klar. En hel fantasytrilogin som du kan läsa på tre timmar.
Omslag:
Mats Minnhagen gjorde i vanlig ordning oemotståndliga skisser. Kanske blev omslaget för dramatiskt, men vi valde tillsammans och jag kan inte skylla på någon.
Musik som hjälpte mig att skriva:
In and out of love, Armin van Buuren - refrängens vokala vemod sitter som en fläskläpp till bokens stämning.
Descent, VNV Nation - en ren helveteslåt, kan vara den som gjorde berättelsen så mörk.
Moving on, Sarah Dawn Finer - en viss kontrast till Descent. Hehe.
LL-förlaget:
Ja, tack!
Jag tyckte:
Mindre gullig än första boken, men också mer spännande. Inbillar jag mig.
Jag tycker:
Mörkare och ursinnigare än första boken. Mörkret och ursinnet kommer dock att få sin förklaring i tredje boken.
Status:
127 sidor. Utkom våren 2010.