Den stora fredens krig, Niklas tankar:

På gymnasiet skrev jag en uppsats om rasande skicklig krigare som hade råkat lite illa ut i en fantasykonflikt som jag kallade Den stora fredens krig.

När jag tio år senare satt mig ner för att skriva min första fantasybok slog det mig att det vore charmigt att kasta in en gammal legend om något som hänt tidigare i samma värld. Precis som Tolkien. :) Jag grävde upp min gymnasieuppsats och klämde in den i stort sett oförändrad.

Min första fantasybok var 1200 sidor i första utkastet och ströks sedan ner till 380 sidor, men min gymnasieuppsats överlevde motorsågsmassakern. När jag sedan skrivit färdigt tredje boken om Frihetskrigen var trilogin avslutad. Det fanns ingenting mer att berätta. Trodde jag.

Då hörde en läsare av sig och undrade om legenden om Den stora fredens krig. Vad hände egentligen i det kriget? Skulle jag inte kunna skriva en bok om det? Självklart, insåg jag. Det var som att öppna en magisk dörr. (Jag har lyckats tappa bort namnet på läsaren som gav mig idén. Hör gärna av dig.)

Hösten 2002 satte jag mig ner med en mening i huvudet: Städerna var pärlor i en ocean av ödemark. Utifrån den meningen byggde jag boken.

Skrivandet tog ovanligt lång tid och inte förrän fram emot sommaren 2003 tyckte jag att jag var färdig. Då hade jag ett manus på ungefär 600 sidor. Jag visste att det fanns en del onödigt, men jag är ofattbart dålig på att stryka i mina egna texter.

Efter en första genomläsning sa min redaktör att en femtedel kunde kapas. Jag gjorde ett försök, men när jag var klar hade manuset svällt till 620 sidor. (Jag strök lite, men samtidigt var det ju en del som behövde förklaras lite tydligare.) Då tyckte min stackars redaktör att det räckte.

Boken landade till slut på ungefär 400 sidor. Jag har alltså inga problem att stryka, jag kan bara inte göra det utan en pistol mot pannan.

Det naturliga för mig hade varit att göra den rasande skickliga krigaren till huvudperson. Men jag har skrivit några böcker på det temat. Det kändes intressantare att låta en stackars plågad urhaan bli huvudperson. Plågad är urhaanen för att han inte kan någonting, för att han är en åskådaren till kampen som ödelägger hans Unadan. Och för att han bär på en nattsvart hemlighet.

Idén till den enorma havsbjörnarna i Den stora fredens krig fick jag från en artikel i National Geographic, som mycket utförligt beskrev vad som krävs för att stoppa en grizzlybjörn. Och från de här bilderna jag snubblade förbi på Internet.

Musik som hjälpte mig att skriva: Lose yourself, Emminem (djurisk!); Not gonna get us, TATU; Saviour, VNV Nation.

Människor som hjälpte mig att skriva: Min nya redaktör Titti Persson har en ängels tålamod och uthållighet. Tobias Landström var också till stor hjälp, i vanlig ordning. Tobias och Titti hade lustigt nog nästan identiskt likadana åsikter om de versioner av manuset de fick läsa. Rena sammansvärjningen.

Omslag och layout: Nils-Petter Ekwall fick hela ansvaret den här gången och jag tycker att det blev alldeles fantastiskt. Besök honom här: www.nilspetter.se

Niklas tycker: En skön utmaning att skriva om någon som inte behärskar allt, som värker och lider i tysthet. När de värsta övertydligheterna kapats bort - och lita på mig, det var MÅNGA - blev texten riktigt njutbar. Slutet gör fortfarande ont. Och det är ju bra. :)