Jag fortsätter att använda Johan Egerkrans suveräna bild av
Tann, eftersom jag blir fortfarande glad av att se den.
Drakmötet skrevs under en varm sommarmånad 2010 och i vanlig
ordning kom historien nästan av sig själv. Men den här gången
hade jag en plan. Jag tänkte nämligen skilja Aina och Tann åt
med flit, redan i början.
Böckerna heter Legenden om Tann, en titel som nästan blir en
förolämpning om Aina är med Tann hela tiden. Då borde ju hon
också få vara med i titeln. Därför var jag tvungen att skicka
i väg henne och låta Tann försöka klara sig på egen hand.
En annan del av planen var att låta Tann möta Nidaros. Mötena
med den kolsvarta draken var sköna att skriva. Plötsligt tycker
jag att jag förstår den gamla elakingen.
Dessutom dök det upp en massa andra varelser som jag inte alls hade tänkt mig, bland annat en rätt stökig och väldigt hungrig lindorm.
Men det var mötena med Nidaros som gjorde starkast intryck på mig när jag skrev och de fick ge namn åt boken.
Omslag och illustrationer:
Johan Egerkrans
fortsätter att göra suveräna bilder. Här kan ni se hur omslaget växte fram. En smått enastående känsla av rymd och glädje. Kul!
Musik: Nothing to fear, Chris Rea Galet avslappnad låt och video. Inget för den som har bråttom, det dröjer fyra minuter till första refrängen, men Chris Reas röst är som en varm hand på själen. Om det där gick att förstå.
Jag tycker: Skrivandet var både roligt och spännande. Aningen mer mörker än i de första Tann-böckerna, men än så länge är jag väldigt nöjd.
Nu tycker jag:
Fortfarande en ren njutning att skriva om Tann.