Recensioner, Den sista striden

"Mer än tvåtusentrehundra år efter Alexander den stores död berättar Niklas Krog i Den sista striden, den tredje boken om Janus, om härföraren Alexander och om den unge makedonske spjutbäraren Janus, som marscherar med Alexanders armé mot världens ände. Det är en intressant och kunskapsrik berättelse. Och tragisk - för i krig är alla förlorare."

Lena Kjersén Edman, Barn och kultur, 0303

"Alexander den stores fälttåg var vidsträckta, men frågan är om den intrig Niklas Krog spunnit med dem som bakgrund verkligen räcker till tre böcker. ... Skildringen växlar mellan krigstågens häftiga massverkan och enskilda människoöden. Det är skickligt gjort men den kvardröjande effekten är inte minnet av individer utan av den framvällande hären. Krog följer Alexander så realistiskt att läsaren in på bara skinnet upplever varje detalj av de plågsamma ökenmarscherna, den vidriga striden med de indiska elefanterna, den segrande härens uppgivna trötthet vid återtåget. Krigsskildringarna har alltid varit Krogs styrka. Han älskar dem - krig är kraft - och hatar dem - beskriver dem till varnagel. I 'Den sista striden' är slutsatsen pessimistisk. Godheten sitter trångt. Det är i grymheten vi känner igen oss."

Ying Toijer-Nilsson, Svenska Dagbladet

"... De räknas som ungdomsböcker men även många vuxna läsare fascineras av hans överdådiga skapelser, inte minst de maffiga och tempofyllda stridsscenerna. ... Också på det personliga planet förvandlas Janus, han mognar till medmänsklighet. Driften att hämnas på brodern mattas av, med risk för eget liv räddar han ett barn och kärleken blir viktigare än allt annat. Niklas Krogs utveckling mot större intresse för existensiella frågor är lovvärd. Men även om hans gestaltningsförmåga är ansenlig, har den inte nått sin fulla potential på detta område. Det rådet dock ingen tvekan om att Den sista striden berör, åtminstone på det sätt som en habil film från Hollywood berör."

Peter Grönborg, Borås Tidning

"Efter tio år som soldat har Janus blivit av med alla illusioner om att krig ska leda till ära och lycka. Umbäranden och ond bråd död är i stället vad krig kostar. I berättelsen skildras också rivaliteten mellan Janus och hans bror Lucan och mellan de två persiska prinsessorna Stateira och Drypetis nägot som ger Krog möjlighet att gestalta hur syskonskap kan föda hat och avundsjuka. Krog skriver medryckande och gripande. Hans historia är välkomponerad och personerna känns i stort trovärdiga, men visst kan man fundera över om antikens människors känslomässiga värld var så lik vår. Det är intressant med en författare som väcker intresse för antiken och orientens historia. Dessa ämnen får inte många rader i dagens historieböcker. Många ungdomar i våra skolor härstammar från de områden Krog skildrar och kanske läser de denna berättlese med lite extra intresse."

Ulla Hjorton, Upsala Nya Tidning

"Författaren skildrar en ovanlig kärlekshistoria i en spännande historisk miljö, hämtad från Alexander den stores sista tid som erövrare. Händelseförloppet, både kärlekshistorien och härtågen, skildras ur två vanliga människors perspektiv. Janus är den makedonske krigaren som gett upp ett vanligt herdeliv för att följa kungen. Förutom hängivenheten för Alexander och kärleken till en persisk prinsessa upptas hans tillvaro av en livslång kamp med brodern. Janus är en person som tänker mycket; han går sin egen väg. Både striderna, kampen med brodern och kärleken är varsamt och innerligt skildrade. Den andra berättaren, bokens jag, visar sig vara den persiska prinsessan. De två berättar växelvis den spännande och välskrivna historien. Författaren återger den historiska ramen på ett korrekt och inlevelsefullt sätt. Dock blir upplösningen av kärleksförhållandet en annan än vad historien vet att berätta. Det är en fascinerande bok, som förutom att den är spännande, väcker en stor nyfikenhet att fortsätta utforska historien om Alexander och hans välde."

Eva E:son Fransson, Bibliotekstjänst

"Krigsskildringen är grym och blodig, speciellt när hären möter fiendens anfallande elefanter i Indien. Författaren skriver i ett förord att hans berättelse är historiskt korrekt utom i ett avsnitt... Personskildringen är något förenklad: några människor är modiga, vänfasta, goda - andra maktgalna, svekfulla, onda. Alexander framstår som en maktberusad, hänsynslös krigare, som efter alla erövringar inte har mer att önska av livet. Krogs språk innehåller vissa ojämnheter, men han klarar på ett utmärkt sätt att beskriva svåra - ibland känsliga - situationer. Berättelsen om Janus och hans samtid bör främst kunna läsas med intresse av tonårspojkar."

Monika Ahlberg, Bibliotekstjänst