Recensioner, Loophole: Magiväktare och sköldpaddspirater:

"Ja, det är inte mycket att säga om storyn, den är så klassisk, för att inte säga sliten, att det står klart redan på första sidan att den hjälte som enligt profetian ska komma och rädda Loophole naturligtvis är Yumi, precis lika uppenbart som att hon inte kommer att inse det själv förrän alldeles i slutet när hon redan utfört allehanda bragder. Rymdvärlden myllrar av släktingar till Stjärnornas krig-gestalterna; förutom nibblingar, gawaker, noodlare och koltroll finns här såväl roliga robotar som lurviga typer av obestämt ursprung., och så förstås en riktigt Ond, kåpklädd fiende som leder mörkrets styrkor. Krogs historia är lite knagligt skriven, innehåller en del hopp i både logiken och logistiken och saknar djupare karaktärsbeskrivningar. Men jag tycker om den ändå, för den är så varm och vänlig. Det är så skönt att alla följer någon sorts magins fair play i trollformelduellerna, man blir aldrig riktigt orolig för hur det ska gå för Yumi, och det passar ju bra för de yngre barnen som boken är skriven för. Tyvärr faller alla de roliga replikerna på sköldpaddspiraternas lott. Numera får flickorna ofta vara hjältar, men när ska de få vara roliga?"

Stina Nylén, Göteborgsposten (20060730)

"Detta är den andra boken i serien om planeten Loophole, löst baserad på dataspelet med samma namn. Huvudaktörer är magilärlingen Yumi och grisdraken Aururu. Tillsammans ska de rädda Wyrmsnest undan det hotande mörkret. Under uppdraget måste hon akta sig för de onda voidsköldpaddorna. Yumi träffar också vänner på vägen och upptäcker att när alla hjälps åt ordnar sig det mesta. Det här är fartfylld fantasy för de lite yngre läsarna med många fantasifigurer av olika storlekar, snälla och hemska. De finurliga namnen hjälper till att förflytta läsaren till magins värld. Korta kapitel, större typsnitt och extra avstånd mellan raderna - mycket läsvänligt. Full fart, dagsaktuellt språk och många fnisstillfällen mitt i äventyret ger en kul högläsningsbok. De detaljrika blyertsillustrationerna förstärker upplevlesen. Som Sagan om ringen i miniformat, fast den utspelas i rymden."

Karin Karlstrand, Bibliotekstjänst

"Den andra delen i serien om planeten Loophole är en traditionell fantasyberättelse om det godas kamp mot det onda. Loophole hotas ännu en gång av sköldpaddspirater, vars mål är att släcka allt ljus i världen. En uråldrig profetia talar om en hjälte som ska komma och rädda Loophole från undergången. Men tills dess att hjälten dyker upp måste Yumi - en ung och lovande magiker - ensam bekämpa det onda. Handlingen är ganska spännande men lite för ytlig. Lustiga karaktärer flimrar förbi, men ingen av dem får något riktigt djup. Som läsare upplever man att allt för många händelser och personer staplas på varandra, vilket blir förvirrande. Texten är dock välskriven med ett enkelt språk som är lätt att ta till sig. Boken kan läsas som en stunds lättsam underhållning, men den lämnar inga spår efter sig då man avslutat sista sidan."

Tora Wall, Bibliotekstjänst

"Magisk fantasy. Det bästa med Niklas Krogs fantasyserie 'Loophole' är att han faktiskt skriver för barn. Men böckerna som hittills är två, och säkert blir fler, består till stor del av lånegods från fantasy, science fiction och sagor. Den rödhåriga och magiskt begåvade flickan Yumi som är utsedd att rädda världen är också välbekant. Fast hon har inte lika starkt självförtroende som Pippi Långstrump. När hon vinner den ena kraftmätningen efter den andra gör hon det i väntan på att hjälten i profetian ska dyka upp och ta över. Författaren låter läsaren förstå att det är hon som är profetians hjälte långt innan hon själv inser det - också det en schablon i fantasyvärlden. ... Det spännande upplägget förfuskas delvis av att mörkrets hantlangare är så osannolikt korkade och klarar sig enbart genom en oförskämd tur. Det ska dock inte förnekas att deras klantighet ibland är ganska kul. Man anar att Krog skulle kunna skriva en mer parodisk fantasy i Terry Pratchetts anda om han tillät sig att ta ut svängarna lite mer."

Ann-Marie Karlosson, Dagens Nyheter, 20 mars 2006