Recensioner, Gudarnas son:

"Drömmen att bli uppmärksammad och få bekräftelse är något många kännner igen. Även hur det är att vara olyckligt kär i en kvinna man aldrig kan få. ... För att vara en historisk roman är personerna i den mänskliga och allt annat än dammiga reliker. Legenden Alexander görs till en människa av kött och blod, och Janus har fel och brister likväl som goda drag. Det är en tät, lättläst och spännande historia utan transportsträckor. Persongalleriet är träffande, miljöbeskrivningarna inte speciellt levande, men författaren berättar sin historia utan tungrodda litterära element." Betyg: Fyra dolkar

Robert Andersson, Mitrania nummer 2, 2002

"Niklas Krog har kommit att bli vår tids svar sir Walter Scott - av allt att döma väl medveten om de lösningar som genrens urfader haft på de berättartekniska problemen. Gudarnas son är mindre till omfånget än hans tidigare romaner. Den är visserligen bara första boken om Alexander den Stores krig - där Krog liksom Scott väljer att ge en bild av de historiska gestalterna sedda genom en påhittad person, Janus - men det mindre formatet ger ändå en koncentration som skapar ännu större intensitet än tidigare."

Mats Berggren, Barn och Kultur

"Detta är den första delen om den unge agrianen Janus äventyr i Alexanders armé och den slutar till yttermera visso med något av en cliffhanger, som lämnar läsaren i sticket med sin otålighet. Men därmed har också volymen blivit hanterligare och stilen mer koncentrerad. ... Krog beskriver som vanligt oändliga detaljerade fältslag och belägringar tills man storknar av övermättnad och frestas att lägga boken ifrån sig. Sakta blir det dock tydligt att Krogs vanliga berättargrepp, krigsskildringar, inte är något självändamål. Ur vimlet träder fram en människa, den unge Janus, som utvecklas både fysiskt och psykiskt. ... det finns många skäl att vänta på nästa bok."

Ying Toijer-Nilsson, Svenska Dagbladet

"Krogs roman är inte orginell, men väl berättad och engagerande. Tyvärr har författaren inte nöjt sig med en huvudperson, han har två till. Den andra är Drypetis, som är dotter till perserkungen Darius. Hon blir fånge hos Alexander och hennes historia skulle ha kunnat bli intressant. Den får dock inte tillräckligt med utrymme, utan stannar på schablonens nivå. Bokens tredje huvudperson är Alexander.

Kent Hägglund, Dagens Nyheter

"Min första tanke är att det måste vara en parodi. ... Egentligen känner jag ingen lust att läsa vidare efter de dessa tre (första) sidor. Men jag vill ge den en chans. ... Jag förstår inte vad syftet med Gudarnas son är. Om boken enbart ska berätta om Alexander den Stores fälttåg varför inte skriva en faktabok? ... Krigsvardagen ser alldeles för snygg och enkel ut. Den spänning som däremot skulle göra boken till en hederlig äventyrsroman saknas helt. ... Vad huvudpersonen beträffar är han så ointressant att det till slut blir pinsamt. ... hans känslor återges med samma likgiltiga allvetande berättarröst som informerar oss om belägring (-arna?) av Tyre och Gaza. ... För den händelse att någon läsare är så enfaldig att han eller hon inte märker att kapitlen plötsligt berättas i jag-form är de försedda med blommiga vinjetter. Bortsett från att både själva gestalten och rösten förefaller fullkomligt osannolika tillför dessa kapitel ingen som helst ny dimension. ... Boken slutar med att Alexander får bekräftelse av oraklet i Egyptens öken om att han utan tvivel är gudarnas son, ättling till den glamoröse Herkules. Vilken lättnad för läsaren!" (Jag får den bestämda uppfattningen att recensenten inte gillade min bok. :-)

Maria Nikolajeva, Opsi Kaloppsi

"Gudarnas son är en spännande och trovärdig historisk ungdomsroman som förtjänar många läsare. Språkligt håller boken hög klass; det är en stilsäker författare som fört pennan. Det är bara att se fram emot den utlovade fortsättningen."

Elisabeth Simonsen, Bibliotekstjänst

"Läsaren får på nära håll dela de vedermödor, sorger och glädjeämnen som möter Janus och hans vapenbröder. Författaren använder ett enkelt språk och beskrivningen av händelseförloppet är medryckande. ... De miljöer och personskildringar författaren presenterar känns historiskt trovärdiga och boken skulle kunna användas som bredvidläsningslitteratur vid studiet av antiken i grundskolans högre årskurser."

Sofia Malmberg, Bibliotekstjänst

"Niklas Krog är ett typexempel på en romantiskt orienterad författare. ... Niklas Krogs fantasiliv blommar ut vid mötet med det krigiska. Även om han inte underlåter att beskriva det otröstliga lidande som drabbningarna medför, består den centrala nerven i berättelsen av en ohejdad fascination för starka och stridsdugliga män. ... Och det är väl okay, särskilt som det är begåvat utfört. Men det vore intressant om han någon gång kunde vidga perspektivet, kanske genom att i nästa bok ge sig i kast med samtiden."

Peter Grönborg, Borås Tidning

"Gudarnas son är Niklas Krogs bästa bok hittills. Innehållet i berättelsen är ofta grymt och hemskt, med sönderbrutna städer, slavar, lemlästade och döende människor - för krig är alltid grymma och hemska. ... Där slutar första boken om Janus - och läsaren vill genast veta mer, mer. Som tur är planerar Niklas Krog att det ska bli en trilogi om fåraherden i Alexanders armé."

Lena Kjersén, Västerbottens-Kuriren