Jag har egentligen bara ett enda råd angående doping - börja aldrig.
1986
1994
2007
Frestelsen är inte svår att förstå - jag stod själv och fumlade med plånboken en gång när en kille på gymmet pratade på om hur snabbt det skulle gå med lite vad-det-nu-hette. 15 kilo på en månad. Inga problem.
Men jag köpte inte och efteråt har jag förstått vilken tur det var. Jag har sett killar som gått upp 15 kilo på en månad, för att sedan tappa 10 av dem så snart vad-det-nu-hette var slut. Och vad tror ni att de gjorde så snart de fick tag i lite mer pengar?
Det går att bygga muskler ändå. Det tar längre tid och man blir inte lika stor - var gränsen går varierar från person till person. Men jag har lyckats få en helt okej kropp utan att dopa mig, med andra ord - ge inte upp!
Lustigt nog tränar jag mindre idag än någonsin tidigare. Tre gånger i veckan, max 45 minuter per gång. Näst intill ingenting. Och det räcker. Ett fel många gör är nämligen att träna alldeles för mycket. (Vad-det-nu-hette:s största effekt är just att kroppen tål mer träning.) Dessutom - ju längre tid i gymmet desto sämre intensitet. Och tvärtom.
Framför allt tvärtom.
Jag kör så tungt och hårt det bara är möjligt. När ett set är slut finns det ingenting kvar - musklerna skriker och jag kan knappt rubba vikterna. En underbar känsla. Faktiskt.
Sedan vilar jag ordentligt innan jag börjar nästa set.
De som tränar kommer inte att tro det här, men jag kör ett enda set per övning, totalt sju eller åtta set per pass. Sedan är det färdigt. Men jag kör varje set till det yttersta, tills det bara inte går att fortsätta längre, och jag njuter hela tiden.
Att träna är trevligt. Och att träna på ett trevligt gym är givetvis ännu trevligare. World Class i Sundbyberg.